Visningsstugan



 
Man brukar säga att kärt barn har många namn, vilket stämmer för kyrkstuga nr 253."Stockamyrsstugan" är det namn kyrkstugan haft i folkmun. Det ursprungliga namnet har troligen varit "storkarlsstuga", vilket sedan av okänd anledning omvandlats till "Stockamyrsstugan". Att den kallas "storkarlsstuga" markerar att det varit fråga om en större och något finare stuga. När man idag använder 253 som namn, menar man hela stugan. Förr avsåg det bara den stora kammaren.

Kyrkstuga 253 är ingen vanlig kyrkstuga

Ursprungligen byggdes den som "borgarhus" och användes främst i samband med handel och köpenskap i det dåtida Gammelstad. Bondeköpmännen bodde på sina hemman i byarna och besökte Gammelstad för affärer och kyrkogång. Speciellt skinnmarknaderna var välbesökta. Eftersom köpmännen för det mesta var förmögna och betydande personer byggde de stugor som motsvarade deras status. I Gammelstad finns flera större kyrkstugor som ägts av bondeköpmaän och haft dubbla funktioner. Kyrkstuga 253 är bara en av dem. Med tiden kom dessa hus att alltmer övergå till att enbart vara kyrkstugor.

Borgarhus och kyrkstuga
Kyrkstuga 253 har troligen uppförts omkring år 1750. En av dess första ägare var den förmögne bonden. och köpmannen Erik Eriksson-Nordström från Långsund, Mörön. Erik Eriksson härstammade från Norsgården i Gäddvik. Sonen, Lars Eriksson, var gift med en prästdotter som hette Ask i efternamn. Eriks farfar var tolvmannen Johan Johansson från Gäddvik nr 6. Erik Erikssons bror var nämndeman och ägde den stora kyrkstugan intill, nr 255.
Beträffande kyrkstuga 253 kan man säga att cirkeln slutits. Från att ha varit kombinerat "borgarhus" och kyrkstuga med en ägare, kom de två rummen att bli två kyrkstugor med olika nummer och olika ägare. Detta förändrades dock 1962 då den lilla kammaren i stugan, nr 254, skänktes till dåvarande Nederluleå hembygdsgille. 1963 kom även det större rummet, stuga 253, i hembygdsgillets ägo. De bägge kamrarna var nu samlade under en ägare. Upprustning av stugan och dess kammare vidtog. Nederluleå hembygdsgille använde stugan som visningsstuga för turister och allmänhet De skänkte i sin tur stugan till Nederluleå församling. 1992 återgick stugan i Nederluleå hembygdsförenings, f d hembygdsgillets, ägo. Stugan genomgick 1993 en omfattande renovering.

Förändras med tiden
Hur såg kyrkstugorna ut förr? I 1695 års kyrkstugeförordning, utfärdad vid landstinget i Piteå, skriver landshövdingen Douglas; "att vart och ett anskrefwet hemman må bestås till kyrkohus, en stufwa med kammare och förstufwa för, ett stall hwart och ett så stort, som det för en och hwar, efter des hushållning och hemmans storlek pröfwas nödigt".
"Anskrefwet" hemman kan översättas med i längderna upptaget hemman. Kravet för att få bygga en kyrkstuga var alltså i princip att man ägde ett hemman.
Förordningen säger oss något om hur kyrkstugorna såg ut på den tiden. Exteriört har dock kyrkstugorna förändrats. Brädfodring och rödfärg började överlag användas under 1900-talets början.
Möbleringen i stugan och dess båda kammare är enkel och typisk för en kyrkstuga vid 1900-talets början. En del möbler är skänkta till stugan, andra andra är skänkta från Friluftsmuseet Hägnan. De flesta möbler härstammar från Bälinge och andra byar i Nederluleå.

Kyrkstugans inventarier
I allmänhet kan man säga att äldre möbler som ansågs ha tjänat ut hemma, för det mesta hamnade i kyrkstugorna. Till inventarierna hör alltid någon form av utdragssäng, ett bord, några stolar, kista, någon typ av förvaringsskåp samt en diskbänk/tvättbänk.
Lucksängen blev vanlig i kyrkstugorna i början av 1900-talet. Mattor, gardiner och dukar är något som tillkommit under 1800-talets slut och 1900-talets början. I stugorna fanns enklare kärl för matlagning, där kaffepannan hade en mycket viktig roll. Kaffekoppar, några tallrikar och bestick fanns också i stugorna, liksom kyrkkläderna vilka oftast förvarades där från helg till helg. Storkarlsstugan är i stort sett möblerad efter denna princip.

Byggnaden
Spisen i stora kammaren är ovanlig för en kyrkstuga, där vanliga enkla öppenspisar dominerat. Spisen är av rörspismodell och gav mer och långvarigare värme än en öppen spis. Under 1900-talet har de öppna eldstäderna alltmer kommit att bytas ut mot järnspisar. Idag har nästan alla stugor elström och element. Så även i vår stuga. Innerväggarnas timmer var ofta synligt och omålat. Ibland var det vitmenat. Vissa stugor har haft schablonmönster eller stänkmålning. Under 1800-talets slut och 1900-talets början blir tapeter allt vanligare. Storkarlsstugans väggar målades vid renoveringen på 1970-talet i gammal stil.
I lilla kammaren finns ett mycket gammalt, blyinfattat fönster. Fönster var tidigare att anse som lyx. De var svåra att framställa och mycket dyrbara. Att göra stora rutor var speciellt svårt. Därför består fönster av äldre modell av flera små, blyinfattade rutor, med handblåst, bubbligt glas. Fönsterluckor användes för att skydda rutor mot väder och vind och allmän förstörelse.
Slutligen - observera kyrkstugans dörr med drag i barock stil. Den är lite mer exklusiv och av äldre snitt, än de vanliga kyrkstugedörrarna med klassiska stildrag. Ytterligare ett tecken på stugans ålder och att den verkligen förtjänar namnet "storkarlsstuga".